Mig själv

  • Mattsonsliden16
    413 18 GÖTEBORG
    Mobil. 0704-950137
  • janbahlenberg@outlook.com
  • Medlem i författarcentrum Väst sedan 2005
  • Medlem i författarförbundet sedan 2006
  • Medlem i Svenska konstnärer.se

Böcker

Arbetar nu med ett romanmanus som jag kallar
”Där solen bryter fram och går i moln”.

Doktorerade 2001 med avhandlingen
”Den otroliga verkligheten sätter spår”.
Om konsthistorikern Carlo Derkert

Gidlunds förlag gav ut den som läsbar bok 2005 med namnet ”Carlo Derkert – Porträtt av en konstvisare”

2013  ”Anna i landet av bilder”, en bok för vuxna som förklarar ett barns inneboende skaparkraft, utgiven på Gidlunds förlag.

2015 ”Det eldröda draperiet” en bok som handlar om min bror Åke som hade epilepsi utgivem på B4PRESS.

2016 ”Tamarinden” utgiven av Upper Room Förlag. Huvudpersonen är min syster Anna-Greta som dog innan jag föddes. Jag tänkte det skulle vara fint om hon fick växa upp bara för att jag skulle kunna se vad det blev av henne

2017 ” Under Olivträdet” också utviven av Upper Room Förlag som är en fristående fortsättning av Tamarinden, men också innehåller självbiografiska inslag

2017 ”Sagan om en liten prins” skriven av Majken men jag har illustrerat den med bilder. Utgiven av Upper Room förlag.

2017 ”Sagor från Nattskogen – Trollkäringen skriven av Majken, men jag illustrerat. Utgiven av Upper Room förlag

2017 ”Sagor från nattskogen – Didrik och skatten” skriven av Majken – jag illustratör. Majkens sagor är skrivna i en folksagotradition som vänder sig till barnets eller den vuxnes omedvetna och därigenom hjälper till en förståelse för det som berättas om i sagan

2018 ”Sagor från nattskogen – Guldormen”.  I förordet skriver Majken: ”Barn är inte särskilt barnsliga egentligen. De funderar över liv och död, kärlek och hat. De känner oro och rädsla, skräck och sorg… livsviktiga frågor, som i skolan inte får särskilt mycket utrymme. I stället blir de lämnad förvirrat och vilset sökande i ett samhälle som bra har en bullrande stumhet till svar.

2018 ”sagor från Nattskogen – Hålet i trädet” Alla Majkens sagor är utgivna av Upper Room Förlag och behandlar olika teman: Mod. Att bli tvungen att klara en ny skolsituation, kanske byta lärare. Utanförskap.Föräldrars skilsmässor. Och invandrarproblematik.

Utställningar
1982 Hällristningsmuseet i Tanumshede, 1982,
1983 Galleri Smögen Enbart skulptur
2003 Bohussalongen på Bohusläns museum.
2004 Bohussalongen på Bohusläns museum.
2005 Separatutställning Galleri Ranrike i
Tanumshede.”Hus och människor”
2005 Samlingsutställning ”Kustnära konstnärer” KKV Bohuslän.
2006 Samlingsutställningen ”Konstnärsdrivna projekt” KKV Bohuslän.
2006 Separatutställning, Galleri E R i Haga, Göteborg.
2007 Separatutställning, Galleri Bella, Masthuggstorget.
2009 Separatutställning, Mariaplans bokhandel, Göteborg.
2011 Samlingsutställning, Masthuggskyrkan, Göteborg.
2012 Samlingsutställning, Nasse Ward-Gallery, New York                                              2013 Samlingsutställning,Masthuggets hus Göteborg                                                           2013 Separatutställning Galleri en trappa ner, Göteborg                                                      2014 Separatutställning, Galleri Rosa Huset, Gävle                                                         2015 Samlingsutställning, Masthuggets hus Göteborg                                                         2015 Separatutställning, Frivilligcentralen,Göteborg                                                             2016 Samlingsutställning, Masthuggets hus, Göteborg                                                      2017 Samlingsutställning, Masthuggets hus, Göteborg                                                     2018 Samlingsutställning Masthugets hus, Göteborg

 

Bodde på Remsle i Sollefteå mina tre första år. Pappa odlade vitkål som regementet köpte och gjorde kålsoppa av. Pelle och Stina var två får men grisen fick inget namn, den skulle ändå slaktas. Om den motionerades kunde det bli randigt amerikanskt fläsk, hade mamma hört. Åke, min äldsta bror, band ett rep runt magen på grisen och sprang runt huset. Grisen tjöt av ilska och betedde sig som om den trodde sig vara häst och hade en cowboy på ryggen. Mormor som var sängliggandes blev alldeles till sig och undrade vem det var som grät så över sig givet. Hon fattade inte att det var grisen som tjöt. Då blev det stopp på allt motionerande. Inget randigt fläsk heller.

Sedan flyttade familjen till Stockholm. Pappa Gotthard fick inte sitta hemma längre och rita kartor åt Domänverket, han skulle sitta på kontor. Vi bodde vid Brommaplan. Det fanns hiss i huset, men jag nådde inte upp till knapparna. Hade en pinne för att nå upp. Jag fick sitta på styrstången när Åke tog mig på olika utflykter, Drottningholms slott, Bromma flygplats och Solviksbadet. Vid Drottningholmsbron fanns Brostugan. Där bjöd han på kakao med vispgrädde. På väggen bakom mig hängde en tavla av Albin Amelin. Tjockt med färg. Jag prövade med pekfingernageln. Det var som kaktusbladen i mammas köksfönster. Gick att göra märken i den tjocka färgen som inte riktigt hade torkat. Det fick mig att bli konstintresserad, har jag tänkt.

Efter något år flyttade vi till Äppelviken. Mossvägen 10. Huset bredvid finansministern, Otto Sköld. Min första biomatiné med Frasse gick till Höglandsbio och Pinocchio. Jag grät och tyckte synd om honom så vi kunde inte sitta kvar. Inte så konstigt, han blev slukad av en jättefisk och jag trodde det skedde på riktigt.

Sedan flyttade i till Mälarhöjden. Anders Lindebergs väg 5. Där började jag skolan. Jag fattade inte hur det skulle gå till att läsa, men plötsligt fanns orden på plats. Mammor blev rar hur lätt som helst och Din klara sol lyste in genom skolfönstren varje morgon vi sjöng och bad. Min lärarinna i folkskolan var jag släkt med, sysslingar. Margit Siwald hette hon. Våra mammor var kusiner. När Margit sedan gifte sig och blev med barn minns jag hur förvånad jag blev. Jag trodde inte att lärarinnor kunde bli med barn.

Mälarhöjdens folkskola.

Klass 4 tror jag. Näst längst till vänster. Minns att jag aldrig fick skjortan att sitta kvar i byxorna. Klassen har faktiskt samlats ett par gånger och jubilerat. Då upptäckte jag att alla inte hade goda minnen av den tiden.

I sjätte klass fick vi bli pojkklass, och en manlig lärare som kunde ta sig an sexualunder-visningen. Larsson, som han hette, hade varit i England och lärt sig om socialistisk tävlan. Varje rad blev en grupp som tävlade i att snabbast ta fram och slå upp rätt sida i läseboken och snabbast lägga ner och stå upp vid bänkarna. Varje vinst resulterade i ett poäng som noga bokfördes på svarta tavlan. Varje vecka räknades vilken rad som hade flest poäng. Den raden belönades med chokladkakor. Min rad vann aldrig. Men vid jul kunde jag byta till den bästa raden. Vi vann alltid. Det gjorde också att mitt betyg sköt i höjden. Varför begrep jag nog aldrig, kanske att jag började lyssna på vad magistern sa. Jag minns inte att jag läste några läxor.

Pappa pensionerades och vi var tillbaka vid utgångspunkten. Sollefteå. Jag kunde börja i Läroverket. Tack vare den vinnande raden i Mälarhöjden. Men rektorn betvivlade att det gått rätt till. Sådan förändring är inte möjlig sa han till pappa. Betyget är ett tjänsteman-nadokument, sa pappa, en offentlig handling som inte går att ljuga bort. Det är sant, sa rektorn, han får väl börja då. Men jag förstod inte att det fanns läxor som skulle läsas varje dag.”Han får sluta och ta ett rejält arbete”, sa mamma. ”Låt pojken gå om”, sa grannen som var lärare på gymnasiet, ”dom har det inte lätt i den åldern”. Det fick jag och det blev så bra realskolebetyg att det räckte till Folkskoleseminariet i Härnösand.

Där skedde det viktigaste utanför skoltid. Sommaren 1956 blev jag inspicient på  Ådalens kammarteaters turné runt hela Norrland, från Flatruet i söder till Vittangi i norr. En gammal militärlastbil som byggts om och kunde förvandlas till scen med ett vidhängande tält som rymde 300 personer på hopfällbara bänkar. Rolf Tourd och Marie-Anne Condé, Halvar Björk, med flera spelade 24 röd rosor och Slå nollan till polisen på 45 platser. Halvar Björk lånade min snygga blazer till scenen, men glömde lämna tillbaka den.

Rolf Tourd och jag låtsas inspektera dekoren.

En journalist som ville ha en intressant bild. Kanske är bilden tagen i Storuman. Premiären skedde i Forsmo utefter Faxälven där SF höll på att spela in Sången om den eldröda blomman, med Jarl Kulle, Anita Björk, Edvin Adolphson med flera. Rolf bjöd in dom till kvällens föreställning.

På hösten gjorde vi ett Ungern-program i elevrummet på Seminariet. Jag gjorde dekoren, en taverna, Zum Goldenen Hirsch, vad jag nu fick det ifrån. Majken dansade Ungersk dans nr 5. Jag blev kär. Hade lagt märke till  henne utanför Elmgrens fik en gång tidigare. Det var sparkväder i november. Jag fick ta henne på sparken ända till Eriksbergsgränd 12, där hon bodde.

Den stora staden Göteborg väntade på oss och snabbt blev vi en familj på 4 personer, Jannike och Anna, Majken och jag. Göteborgs teaterverkstad behövde en pansarryttare till uppsättningen av Brechts Kritcirkeln på Ateljéteatern. Dessutom skapade jag maskerna till föreställningen. Byggde upp dom i papier mache och dekorerade  med piprensare i olika färger.Tillsammans med Evert Lindqvist sjöng jag: Nu drar jag i fält med mycken smärta / hemma bor min kära, bor mitt hjärta / hennes ära skyddar vänners händer / tills jag ifrån kriget återvänder. När mig kyrkogårdens maskar tära / kommer med en handfull jord min kära / säger: fötter som emot mig ville ila / armar som har famnat mig o vila.

Efter att jag blivit färdig folkskollärare i Härnösand sökte vi lärartjänster i Södra Sotenäs kommun på Bohus Malmön. Tog bussen dit och bestämde oss redan i backen ner mot färjan, när vi såg ön ligga där glittrande i solljuset. Vi fick bo i det gamla kommunhuset där prästfrun hade sköterskemottagning och vi hade utedass. Men kommunen försåg med två kokplattor och kostade på nya tapeter. Barna i skolan kallade oss för Nina och Fredrik, fast vi sjöng inga schlagers som de där danskarna. Vi sjöng i kyrkokören i Askum och övade i Todderöds skola  på onsdagarna.  Det var nämligen en TV-fri dag. I Folkets hus satte vi upp Folk och rövare i Kamomilla stad. I Gravarne, som moderniserats och heter Kungshamn idag, blev jag speciallärare. Den första de haft sedan 30-talet. Det var lärorikt.

Efter 4 år fick Majken ordinarie tjänst i Kungsbacka. Det innebar att vi fick flyttkostnaderna betalda. Och jag fick en speciallärartjänst. Utbildade mig till speciallärare. Gick kurser och blev barnteaterledare. Var aktiv i Göteborgs teaterverkstad. Då på 70-talet fanns det tea-terscener och fritidsgårdar i varje stadsdel. Regiserade  grupparbetet Storfamilj på Masthuggsteatern. Blev metodiklektor på Speciallärarlinjen som förvandlades till Institutionen för specialpedagogik vid Göteborgs universitet. Jobbade där i 30 år. Sedan tog fritiden tag i mig. Doktorerade med avhandlingen ”Den otroliga verkligheten sätter spår”, om Carlo Derkerts liv och konstpedagogiska gärning. Skulpturer, bilder och skrivande fyller min dag. Det vill säga, jag håller på. Nu är det 2012 och jag har precis haft bilder med på en utställning i New York. 2013 har jag givit ut en bok om barns bildutveckling. Om det inte redan var upptaget skulle jag gärna kallat boken ”Vart tar alla begåvade barn vägen”. Nu fick det i stället bli ”Anna i landet av bilder”. Dessutom gav jag 2015 ut en bok om min bror Åke. Boken heter ”Det eldröda draperiet” och varför den heter så får du reda på om du läser boken.