Hem

Han tog ordet i munnen. Smakade på det. Smackade och sög som om han försökte analysera med tungan hur det smakade. Livet, sa han och smackade ett par gånger till. Mmm, som jag kunde tolka som ett godkännande. Levandet, fortsatte han i en förklarande ton, det som pågår runt oss ständigt utan slut. En del kallar det ”Varat”. Varandet, det som är. Det finns där före mig och är där utan slut också när jag är död. Nej, bli inte rädd. Det är inget hemskt med det. Det bara är så.

En del tror att det är något konstigt med konsten, sa jag för att byta ämne. Jamen, höll han med, det är det inte alls. Bara du begriper att konsten är ett redskap som gör att man förstår livet. Förstår sig själv och vem man är. Konsten arbetar med symboler som ska berätta vad livet handlar om. Symboler  som vi bär med oss från födelsen. Som ibland är så raffinerade att de tar sig in i kroppen utan att vi kan stoppa det. En tavla med ett hus är förstås inget hus utan en symbol för ett hus. Mera komplicerat blir det när symbolen huset också är något annat, en symbol för hemmet, för trygghet, alltså en metafor. Mängder av sådana metaforer bär vi på. Och nya kan vi skapa genom att öva oss att se. I den bemärkelsen är vi alla konstnärer.

Dikten liknar konsten. Har samma uppgift, sa han och log mot mig med sina plirande ekorrögon. Orden i dikten är också de symboler, abstrakta tecken, sa han predikande nästan som en skolmagister. Hänger du med, pojken min, sa han för att jag inte skulle somna. Han såg tydligen hur det var fatt. Du skriver ”Skapandet”, sa han, det tycker jag om. En del måste krångla till det och göra det märkvärdigt, säger ”Kreativitet” och får det att bli till en mystisk angelägenhet, som något avgränsat och bara till för en del, när det är så enkelt som att det handlar om ”att hålla på”. ”Kreativitet” smakar fett i munnen. Otäckt mycket fett. Skapandet är en pågående kamp och då blir det också resultat. En bild, en dikt, ett uttryck om livet. Så ser jag det, sa han och försvann. Sedan dess har jag inte sett till honom, men han håller väl på med sitt, gissar jag.